Så, nu är äntligen redovisningen färdig för att utfärdas imorron. Så imorron mellan 12-14 kommer Emma att skämma ut sig totalt, svett som rinner efter kroppen, stakandet som får en veta att man inte riktigt kan det man ska säga, utan att det går på automatik, man läser allt i speed hastighet så man har ingen aning om vad man sa för 2 sekunder sedan, så tappar man bort sig är det KÖRT! Så, där kommer jag att stå, (framför alla som dömmer en innan de vet vem man är, och som jag aldrig skulle stå ut med att umgås med) och vara Emma, den blyga Norrlänningen.
 
För JO, det hörs!

Som tur är har jag en toppen grupp och de är precis som jag, vi ogillar resten av klassen (okej inte alla, för vissa är nog som vi oxå ;) ) och jag är inte den enda med en dialekt. Tack Claudia för det! Och vi är toppen! Och imorron ska vi rocka på redovisningen. Vi har en himla snygg presentation, alla kommer att vara avundsjuka.



Kan jag inte vara mig själv framför alla andra? Som jag är här? Eftersom jag inte är blyg annars om jag ska träffa nytt folk, utan bara när jag sitter i klassrum och jag känner pressen att vara smart bland alla andra som använder sig av så fina (Fina?) ord.. Jag ska bli bättre, det är mitt mål att klara av innan jag gått klart skolan.

Önska mig lycka till?